SCENEWHORE

Seriöst, jag vill inte längre.

Oh when we were seventeen
Oh life was like a film
When we were seventeen
The sky was always tangerine
We ran through streets at night
Under starlight
We ran through streets at night
When we were winning

Oh wild was the world
And wild we burned
We were kings of the streets
Not yet beaten by defeat
But now it's hard to see
Through a fog of memories
But I remember
When we were winning

Now my friends are unemployed
Not needed in this world
Pushed down by this town
And always turned down
But in dreams at night
They can sometimes recall
When we were heroes
When we were winning


There was a girl that I loved
I have her photograph
It seems long ago
or was it yesterday?
She was a glimpse of life
A life that I missed
The chance I ever got
When we were winning

I thought I saw here today
Through a crowd in the street
I tried to run up to her
And my heart was beating fast
But she was already gone
She was lost in the crowd
But will I see her again
in the street or on a bus?

And can it be true
Love never really dies
And is there still a chance
The fire never dies

I was out walking yesterday
I passed my old school
And I started to think back
Yo when I was a boy there
And all my classmates
They got real jobs now
But we are walking along
The same streets were I was born

What have we done to our lives?
We could've been anything
We gave it our love for what?
This is the time

And when I was growing up
My mom held a job
Employed by the state
At the local school
She used to smell in her mouth
As she always used to sing
She let her hair down in spring
When we were winning

But she was worned out
She had to quit her job
And after 30 years of work
Now shes got nothing
She says she hates her life
And her marriage has failed
But don't lay down and die
Please be alive

What have we done to our lives?
We could've been anything
We gave it our love for what?
This is the time

Oh it's in the air at night
There is a wind coming in
The days dying
Oh it's so beautiful
There's something happening somewhere
I take the bus into town
All I see is laughing
And we are winning

Soon I grow older
But God knows
I haven't lived yet
Before tonight's a memory
Let's go out
I am still young


Cruel town, it's a cruel town
If you fall you stay down.

Som vanligt på tunnelbanan kämpar hon emot tårarna. Det är för mycket tid att tänka, finns för mycket att tänka på.
Men när hon går den kalla vägen hem från tunnelbanan kan hon inte hjälpa det. Tårarna rinner och hon hulkar hjälplöst. En rökande kille tittar på henne när hon går förbi. Broder Daniel ljuder i hennes öron. 'We're the army of dreamers...'.
Men när hon kommer in genom dörren hemma, in i värmen igen, är hon återställd. Ögonfransarna är torra och ett leende leker på hennes läppar. Och det är äkta.

Sitter och lyssnar på den. Den är helt jävla sjuk. t bra. Fattar inte.

Ibland hatar jag mig själv. Okej ibland och ibland ...

Lyssnar stel och fastspänd.
Och när paniken bryter ut ler du svagt och viskar till mig:
Du är värd att dö för.
Men mot gummi, glas och metall betyder ett mirakel inget alls.

Att jag inte fattade att det aldrig var mer än ett minne
och att jag inte var mer än en människa fylld av nostalgi.

nothing is what it seems.

AJ. Jag gör ont. Jag hatar det. När det verkligen på riktigt känns som att man har en kniv i kroppen. Och det gör så jävla ont.

Att släppa drömmar, det gör så jävla ont. Det är det värsta jag vet. Och det är svårt. Att släppa taget om något man har önskat sig i år och gå vidare. Det är det värsta och svåraste som finns. Och jag lyckas inte. Att riva bort en så stor del av sitt liv, det är som att slita bort en del från själen. Och vemfan vill egentligen göra det ?
Så vi alla lever där i våra små illusioner om ett bättre liv.

Lithium, don't want to lock me up inside.
Lithium, don't want to forget how it feels without...
Lithium, I want to stay in love with my sorrow.
Oh, but God, I want to let it go.

Come to bed, don't make me sleep alone.
Couldn't hide the emptiness, you let it show.
Never wanted it to be so cold.
Just didn't drink enough to say you love me.

I can't hold on to me,
Wonder what's wrong with me.

Lithium, don't want to lock me up inside.
Lithium, don't want to forget how it feels without...
Lithium, I want to stay in love with my sorrow.

I don't want to let it lay me down this time.
Drown my will to fly.
Here in the darkness I know myself.
Can't break free until I let it go.
Let me go.

Darling, I forgive you after all.
Anything is better than to be alone.
And in the end I guess I had to fall.
Always find my place among the ashes.

I can't hold on to me,
Wonder what's wrong with me.

Lithium, don't want to lock me up inside.
Lithium, don't want to forget how it feels without...
Lithium, ...stay in love with you.
I'm gonna let it go.

Och mitt halsband är borta btw. Fick värsta ångestattacken idag när jag upptäckte det. Vet inte vad  jag ska göra.
Vet inte om jag ska gå till praoen imorrn. Kul. Orkar inte.

Det är något jag har ett skitstort problem med. Jag kan vara på fett soft humör typ rätt okej, och sen om det händer nån småsak så kan jag bli skiiitsur. Asså det är seriöst läskigt !

Har verkligen dalat upp och ned hela dagen. Det är så hemskt. Först tror man att man kan överleva dagen med lite livslust i behåll. Men nejdå, tydligen inte. Det slutar med att man bara vill ta bort sig själv.

Jag vill inte vara den personen jag är. Jag vill inte ha den stilen jag har. Jag vill inte ha det livet jag har. Men jag är för viljelös och orkeslös för att göra något åt det.

Och det värsta är skuldkänslorna.
Skuldkänslorna för att jag sitter och klagar på att jag mår dåligt när det finns andra som har det mycket värre. Skuldkänslorna för att jag får andra att må dåligt.

Jag vet inte.
Jag fattar inte.
Och jag orkar inte.

Du betyder så otroligt mycket.

Att bara höra din röst och prata med dig i telefon fick mig att bli på bättre humör.

Tack.

Blodnatt.

Fanfanfan. Hur kunde allt gå så jävla fel? Mitt liv hade ju precis börjat bli okej. Och så faller jag tillbaka. Jag vill inte ha detdär längre. Jag vill inte se äckliga vita människor överallt som inte ens finns i verkligheten. Jag ville inte höra barnskrik om nätterna som inte finns i verkligheten. Skriken från torterade barn. Jag vill inte drömma mardrömmar varje natt. Jag vill inte vara beroende av att skära mig. Jag vill inte gråta flera gånger varje dag. Jag vill inte få panikångestattacker varje dag. Jag vill inte tycka att jag är ful och äcklig och värdelös.

Jag vill inte leva i det helvetet längre, jag har ju fan precis lyckats se att det finns ett annat liv att leva.

Men seriöst, finns det någon mer misslyckad människa än jag ?

Fan jag vill inte längre, jag orkar inte mer.
Det finns ingen jävla mening med nånting.

Jag drömde att jag hade vääärsta bitchfighten med en tjej jag inte gillar något vidare. Det var skitkul hehe snäll jag är asså.

Men om jag alltid drömmer vad jag önskar så kanske det är vad jag önskar då :)

Fast jag drömde ju också att vi hade orientering och träffade TH och det är ju kanske inte precis min högsta önskan haha !

Jag drömmer vad jag önskar skulle hända. För några dagar sedan drömde jag att jag träffade *****. Och inatt drömde jag att jag slapp min prao och praoade på något annat ställe.
Och ännu viktigare, jag drömde att jag blev kompis med Mi (för om jag bara skriver M kommer två olika personer tro att jag menar dem) igen.

Do dreams come true ?
(Och ja, det var en retorisk fråga.)