Fan, jag vill ju inte tillbaka.

Fanfanfan. Hur kunde allt gå så jävla fel? Mitt liv hade ju precis börjat bli okej. Och så faller jag tillbaka. Jag vill inte ha detdär längre. Jag vill inte se äckliga vita människor överallt som inte ens finns i verkligheten. Jag ville inte höra barnskrik om nätterna som inte finns i verkligheten. Skriken från torterade barn. Jag vill inte drömma mardrömmar varje natt. Jag vill inte vara beroende av att skära mig. Jag vill inte gråta flera gånger varje dag. Jag vill inte få panikångestattacker varje dag. Jag vill inte tycka att jag är ful och äcklig och värdelös.

Jag vill inte leva i det helvetet längre, jag har ju fan precis lyckats se att det finns ett annat liv att leva.

Men seriöst, finns det någon mer misslyckad människa än jag ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0