SCENEWHORE

Jag vet inte vad som hände. Du betydde allt för mig. Allt. Ett tag trodde jag nästan att jag var kär i dig. Nu känner jag dig knappt längre. Jag vet inte vad som hände, men det känns som om du inte har tid med mig längre, för att du har så många andra vänner som betyder mer. Ett tag trodde jag att jag var en av dem som betydde mest för dig. Nu vet jag inte. Jag är helt förvirrad och fattar verkligen ingenting. Vet inte ens om du läser min blogg, men jag nämner iaf inga namn. För jag vet inte hur framtiden kommer att te sig.

Fan vad jag hatar att ha massa trassliga känslor som bara far runt och maler och skaver i huvudet. Jävla skit. Jag känner så mycket för många, men för hälften av dem vet jag inte vad jag känner.

Fan. Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan, right?


Och där förlorade jag hoppet.

Vad har jag då kvar?

Vet ni? Ni betyder nåt. För mig. Ni kanske tror att ingen bryr sig, jag vet, för vi har alla känt så. Men det är inte sant. För jag bryr mig. Och jag älskar er. Och det finns det säkerligen många andra som gör också. Det kanske inte alltid märks, men jag finns där för er. Och jag menar det verkligen. För riktiga vänner är något sällsynt som jag vill vara rädd om. Jag ställer upp i alla väder, natt som dag. Alltid. För det gör man för riktiga vänner. Och jag kanske har svikit några av er. Det har jag nog. Men jag älskar er precis lika mycket ändå. Det gör jag. Tro på det, bevara det. För jag skulle inte säga det om det inte var sant. Och långt inom er, innerst inne, så borde ni veta det. Hoppas jag. Och om inte; Jag älskar er, alla och envar, just för de ni är.

MV:
Vet du hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig? Vet du hur ledsen jag skulle bli om du försvann? Kanske du tror att jag stötte bort dig en gång, men det var inte så jag menade. Det är bara att jag är en konstig människa. Jag behöver ovanligt mycket tid för mig själv. Men jag älskar dig. Alltid. Och jag vet att du älskar mig också. Inga tomma ord oss emellan, right?
<3

CW:
Ja du, hur mycket har vi inte gått igenom tillsammans? Through the fire and flames. Vi har varit bästa vänner, besvikna på varandra, bästa vänner, vanliga vänner, klasskompisar, världens fiender och bästa vänner igen. Jag älskar dig. Du är en av mina närmsta vänner. Jag menar det. Jag hoppas att du vet det. Jag älskar dig för den du är. Alltid. Alltid. Vi är ju systrar!
<3

MA:
Wooh, även vi har känt varandra i många år. Bråkat har vi gjort, och en gång i tiden var du min allra närmsta vän. Nu är du en av dem. Och hur många förändringar har vi inte genomlidit tillsammans? Vi har haft så mycket gemensamt, och så lite. Men jag älskat både de sidor av dig vi har gemensamt och de vi inte har gemensamt. I regn, snö, slask, vind och sol. Alltid. För det är du värd.
<3

HA:
Behöver jag ens säga nåt? Hur många sånahär texter har jag inte skrivit till dig. Hur länge har du varit en av mina närmsta vänner egentligen? I hm... 4 år. Det är inte så lite. Jag älskar dig så himla mycket! Du har alltid varit en av mina närmsta vänner. Hoppas att du känner detsamma. Jag tror det. Du har sagt så många fina, bra, peppande, snälla och vackra ord till mig. Och jag blir så glad av dem. Tro aldrig något annat än att de berör mig! Jag älskar dig, vännen.
<3

MGN:
Vet att vi inte har varit så nära vänner så länge, och kanske är vi inte så nära vänner som vi skulle kunna vara. Men jag älskar dig. Och jag är så glad för att du bryr dig om mig. För jag bryr mig om dig. Det gör jag. Nu börjar jag få brist på fina ord, om jag inte ska upprepa mig, men ta till dig dethär: Du betyder. Jag älskar dig.
<3

JH:
Älskar dig. Vet det. Vi är ju Powah Twins. Vi har väldigt mycket gemensamt och jag är glad för att vi upptäckte det. Dessutom har vi ju delat ett oförglömligt Jiingii. Och det är det inte alla som har. Jag är så glad att jag lärde känna dig. Älskar dig, powersyster!
<3

Nu har jag helt slut på ord som är vackra och betyder mycket. Men jag säger bara såhär:
Ta åt er. Och ni behöver inte återgälda detta på något sätt, jag vet hur de skuldkänslorna känns kan jag säga. Ni är vackra!

<3

Som ni vet nämner jag inga namn i denhär bloggen.

Du. Nu är det inte lungt mellan oss längre. Jag är jävligt trött på att alltid vara ett andrahandsval. Och jag vet, du säger att jag inte är det. Nej ellerhur. Det är jag. Jag är inte helt jävla dum i huvet, jag fattar det. Först betydde du allt för mig. Och sen övergav du mig. Och jag trodde att det var helt slut mellan oss. Men tydligen. Så sen, efter ett år, blir vi vänner igen. Och i början litar jag inte på nån, inte på dig, inte på henne. Ni visste det själva. Men hon svek mig aldrig. Och jag vet att hon aldrig kommer att göra det. Men du. Du sviker oss, gång på gång. Och jag är trött på det. Fattar du att jag är trött på det? Du uppför dig som att du äger hela världen. Och tyvärr, det gör du inte.

Sluta med dina jävla dubbelspel eller bryt med oss helt, men sluta ljuga.
För du är inte bättre än oss.