SCENEWHORE

Jag tänker inte få känslor. Inte ens för honom. Varje gång min idiotiska hjärna svävar iväg och mitt hjärta andas ett litet fladdrande andetag av hopp måste jag tysta ner det. Jag gör illa mig själv och ibland äver saker omkring mig. För det får inte hända. För vi vet mycket väl vad som händer då. Och det vill vi inte vara med om igen.
Jag är så glad att jag har dig, Charlie <3

Underarmarna är tröga, sönderskurna. Ärrvävnad blöder inte. Det blir inte riktiga sår i ärrvävnad. Det blir små springor. Med små blodprickar, pärlor.
Överarmarna går däremot lätt att snitta upp. Hon hade glömt vilken kick det var att skära sig när det funkar. Sa ju att hon skulle testa överarmarna. Den brännande smärtan som bultar i armarna och det i jämförelse kalla blodet som rinner nedför armarna. Isblixtarna som sveper genom armarna när hon använder musklerna.
Panda: Men alla blickar då? Alla människor som med blicken ber om en ursäkt för att jag mår dåligt?
Jag: Bry dig inte om dem.
Panda: Men alla som tycker att det är jobbigt, alla mina vänner som tycker att jag är dum, min mamma som blir ledsen?
Jag: De har fel. Vem vet bättre vad du behöver än jag? Det får dig att må bättre, eller hur?
Dåså, det var väl inte så svårt att välja? Duktig flicka.

Snatch the wings of a fly
Spit on them and nail them to my spine
Say "little insect now fly away"
But I'll be the demon in every psalm you pray

Flickan bor på golvet. Hon ligger och målar naglarna. Damn, nu glömde hon att hon måste måla högerhanden först. Igen! Då och då fyller hon på glaset bredvid sig med en slurk hallonsoda (som hon önskade vore spetsad med gin). Ni vet sådär som de häller upp whiskey i filmer. Hon läser fina verser och är helt och hållet denna romantiska flicka. Och hon önskar att den flickan fungerade i världen. Men det gör hon ju inte. För hon vet att hon innerst inne är någon annan och att den där flickan inte existerar utanför hennes rum.

För hon finns bara när jag drömmer mig bort.

Från början var det en hel spegel. Sen slog livet sönder den och jag slog mig helt blodig på skärvorna. Eftersom jag inte kunde se mig själv tappade jag bort mig själv, jag visste inte vem jag var. Långsamt, långsamt har jag börjat pussla ihop och bygga upp spegeln igen. Men ibland blir jag så trött att jag faller ihop och måste vila. Ibland faller hälften av det jag har byggt upp sönder igen men då pumpar adrenalinet genom ådrorna, för jag vet att jag kan klara det, och det går snabbare att bygga upp igen. Det enda jag tvivlar på är hjälpen från andra. För med hjälp av andra tvingade jag mig själv att slå sönder spegeln från första början. Och med tiden lärde jag mig; man kan inte lita på någon annan än sig själv. Och det gör jag inte heller.

Har en kompis som blev dumpad, och ibland pratar han med mig om det. Och jag blir så stolt att han väljer mig att prata med och jag önskar verkligen att jag visste vad jag skulle säga. Men det gör jag inte. För jag har ingen aning om hur det känns att bli dumpad.
Jag har varit i ett enda riktigt förhållande. Det varade lite längre än en månad och det var jag som dumpade killen. Så jag vet inte riktigt vad jag ska säga till min kompis. Och så är jag rädd för att han typ ska döma mig för att jag gjorde samma sak mot mitt ex som hans ex gjorde mot han.
Aja. Inte erat problem, jag vet. Men det är min blogg, så fuck off.

Hur kan det vara tillåtet att vara så här lycklig?

Jag grät på vägen hem idag. Av lycka.

Låt mig gå i bitar.
Jag har gjort något så dåligt igen.
Låt mig ha ont,
låt mig skrika färdigt
tills bröstkorgen blir tom.
Låt mig spricka sönder.
Det har jag verkligen förtjänat.
Hallå, hallå,
låt mig vara dum.
Det blir din tur om en liten stund.

Jag är, är jag? Jag är
inte gjord av sten.
Vad är farväl? Vad är
inte gjort av sten?

Jag ska fatta mig kort;
Jag ångrar allt,
jag ångrar allting ont.
Jag har skrikit färdigt
och bröstkorgen är tom.
Såg du? Jag sprack sönder.
Kan du få mina armar på plats?
Hallå, hallå,
har du blivit stum?
Var jag verkligen så dum?

Jag är, är jag? Jag är
inte gjord av sten.
Vad är farväl? Vad är
inte gjort av sten?


Förutom det mår jag bra.

Förut grät jag inte ens, för jag hade inte fattat att allt hände på riktigt.

Nu gråter jag varje kväll för att jag ångrar mig så mycket.

Rule no. 1:
Your maquillage is your mask.
Your mask is your liberation.
Apply it neatly and without vulgarity.





Rule no. 3:
Your stockings prove your virtue.
Be certain they are clean and free of tears.

VARFÖR KAN INGET BARA BLI BRA NÅGON GÅNG? Jag vill inte leva i denhär jäääävla världen för jag är så jävla trött på det. Jag orkar bara inte längre. JAg känner större lust att "råka" ramla ut från balkongen än att gå ut. Fanfanfan. Jävla skit.

Och förresten önskar jag att jag var bisexuell och sen önskar jag att jag hade en korsett.