SKit.

Jag är så jävla pissed off på allt och alla atm.

Seriöst, jag trodde att allt löste sig själv och att allt var bra. Det enda som hände var att allt bara kom tillbaka. Det kom som en chock. Jag känner mig äckligt och fet. Och otillräcklig. Det enda som känns meningsfullt är balett. Att dansa balett är det underbaraste som finns. Man känner sig vacker, smal, kraftfull, vig. Det är min dröm att bli balettdansös. Men så fort jag börjar prata om balett och att bli balettdansös så först skrattar de åt mig och sedan blir de irriterade. Men vadå, det är väl min sak om allt jag älskar är balett? Det är ju inte som att jag klagar på dem för att de tycker om att spela gitarr, skatea, fota eller sjunga. JAG HATAR ALLA! Fyfan för er.

...

Det hon har lovat i smsen blir hon tvungen att hålla. Förhoppningsvis blir det inte några större problem, men baktanken kommer alltid att gnaga. Hon tänker, jävla omogna skitunge, och hon vet att det är sant, att det är precis vad han är. Han svarade så otillräckligt på ett starkt sms. Hon har inte alls någon skrivarlust, men hon måste dokumentera denna stunden, den är viktig. Här och nu tar hon steget. Steget att gå vidare i livet. Steget att lämna sitt förflutna bakom sig. Det största steget hon har tagit. Tror jag.

Avskedet har börjat.
Imorgon kommer hon att vakna till en ny värld.

Förhoppningsvis.

(forts. följer?)

RSS 2.0