Asså jag förstår mig inte på mig själv.

Jag är rädd. Jag vet att jag egentligen inte har så mycket att vara rädd för, men jag är det iallafall. Varför får du mig alltid att bli såhär ? Suck...

The end.

Ett år varade det. Jag är bara glad för alla fina minnen. Äver om inte du är det.
Slipknot var oförglömligt.

Tack och adjö.

It's the only thing that slowly stops the ache.

My future seems like one big past.



Back to the beginning.

Och så var man där igen. Tillbaka till helvetet, med en steril kompress fastlindad vid armen.

Varför måste det vara så svårt ? Varför ?

En steril kompress fastlindad vid armen för att det ska läka så fort och fint som möjligt. Varför kan man inte linda en steril kompress kring hjärtat också, så att det också läker fort och fint ? Det kan man inte, för hjärtat är inuti kroppen. Hjärtat får läka sig själv. Där får det bli fult och ärrigt, för det är det ingen som ser. Där märker man det bara själv. Men på kroppen får det inte synas, för då är man konstig eller sjuk.


Ännu ett ärr.

Och det är alltid samma person. Om och om igen.

Smiles and her laughter.
It's the only thing that I've been waiting for a time,
regardless of our distance and our hope.
'Cause we are trapped by pretty eyes and letters for all time,
the only thing that I've been waiting for.

I hope it's something worth the waiting,
'cause it's the only time that I ever feel real.
Thunderstorms could never stop me,
'cause there's no one in the world like Emily.

She's simple yet confusing,
her sparkling eyes make me weak at my words, they tremble.
Days seem like years in this month of December.
The winter coldens me for I have yet to sleep.
And never will I give up trying 'cause you're everything to me.

I hope it's something worth the waiting.
It's the only time that I ever feel real.
'Cause thunderstorms could never stop me,
'cause there's no one in the world like Emily,
there's no one in the world like Emily.

<3

Fine, du har krossat mitt hjärta, flera gånger. Men trots allt jag har skrivit,

jag kommer aldrig att glömma dig.
Och jag kommer aldrig att glömma nyårsafton 2007.

RSS 2.0