SCENEWHORE

Jag tänker inte få känslor. Inte ens för honom. Varje gång min idiotiska hjärna svävar iväg och mitt hjärta andas ett litet fladdrande andetag av hopp måste jag tysta ner det. Jag gör illa mig själv och ibland äver saker omkring mig. För det får inte hända. För vi vet mycket väl vad som händer då. Och det vill vi inte vara med om igen.
Jag är så glad att jag har dig, Charlie <3

Underarmarna är tröga, sönderskurna. Ärrvävnad blöder inte. Det blir inte riktiga sår i ärrvävnad. Det blir små springor. Med små blodprickar, pärlor.
Överarmarna går däremot lätt att snitta upp. Hon hade glömt vilken kick det var att skära sig när det funkar. Sa ju att hon skulle testa överarmarna. Den brännande smärtan som bultar i armarna och det i jämförelse kalla blodet som rinner nedför armarna. Isblixtarna som sveper genom armarna när hon använder musklerna.
Panda: Men alla blickar då? Alla människor som med blicken ber om en ursäkt för att jag mår dåligt?
Jag: Bry dig inte om dem.
Panda: Men alla som tycker att det är jobbigt, alla mina vänner som tycker att jag är dum, min mamma som blir ledsen?
Jag: De har fel. Vem vet bättre vad du behöver än jag? Det får dig att må bättre, eller hur?
Dåså, det var väl inte så svårt att välja? Duktig flicka.

Snatch the wings of a fly
Spit on them and nail them to my spine
Say "little insect now fly away"
But I'll be the demon in every psalm you pray