across the universe
Det finns så mycket jag vill skriva om att allt till slut blir litet och obetydligt.
Nothing's gonna change my world.
Så sant, så sant.
Åh. Är världen då inte komplicerad? Men ååh. Jag känner mig så okreativ. Förut kunde jag skriva aslånga inlägg och de blev ändå lite poetiska. Nu kan jag inte skriva någonting utom ytliga saker. Jag vet inte vad som har hänt, men det gör mig ledsen.
Idag var jag på stan med Chi och Moa. Då pratade vi massa och på något sätt började vi prata om vem man har varit kär i osv. Då kom jag och tänka på antagligen den mest omskrivna känslan. Kärlek. Vet ni? Min förra svenskalärare sa, och jag tror att min nuvarande också säger det, att kärlek inte är en känsla. Att det är ett tillstånd. Men nej. Det tycker jag inte att det är. Jag tycker att det är en känsla. Punkt slut.
Tid. Är det inte något alldeles eget ändå? Tid, tänk hur mycket det omfattar i vårat liv. Tänk hur mycket svårare det skulle vara att leva utan tid.
En timme, en minut.
Här står tiden still.
Tid, du är dig inte lik.
Tid är kanske någpt poetiskt. Det är något vackert, underbart, sorgligt och hemskt. Tiden. Den tickar tills vi dör. Den räknar tiden tills vi ska dö. Tid, är det något levande? Tid, vad är det?
Tänk hur olika tid kan vara, och hur olika fort det kan kännas som den går fast den inte gör det. En timme, en minut. Ibland märker man knappt någon skillnad. Ibland kan en minut kännas tusen gånger så lång som en timme. Tiden går fortare när man har roligt. Jag förstår inte. Hur kan det gå till? Det känns ofta så. Men jag förstår verkligen inte hur det funkar. Och det där med tid, rymden, vakuum och svarta hål förstår jag inte heller. Jag förstår inte tidens tid. Och jag förstår inte tid.
Jag förstår inte tid.
Nothing's gonna change my world.
Så sant, så sant.
Åh. Är världen då inte komplicerad? Men ååh. Jag känner mig så okreativ. Förut kunde jag skriva aslånga inlägg och de blev ändå lite poetiska. Nu kan jag inte skriva någonting utom ytliga saker. Jag vet inte vad som har hänt, men det gör mig ledsen.
Idag var jag på stan med Chi och Moa. Då pratade vi massa och på något sätt började vi prata om vem man har varit kär i osv. Då kom jag och tänka på antagligen den mest omskrivna känslan. Kärlek. Vet ni? Min förra svenskalärare sa, och jag tror att min nuvarande också säger det, att kärlek inte är en känsla. Att det är ett tillstånd. Men nej. Det tycker jag inte att det är. Jag tycker att det är en känsla. Punkt slut.
Tid. Är det inte något alldeles eget ändå? Tid, tänk hur mycket det omfattar i vårat liv. Tänk hur mycket svårare det skulle vara att leva utan tid.
En timme, en minut.
Här står tiden still.
Tid, du är dig inte lik.
Tid är kanske någpt poetiskt. Det är något vackert, underbart, sorgligt och hemskt. Tiden. Den tickar tills vi dör. Den räknar tiden tills vi ska dö. Tid, är det något levande? Tid, vad är det?
Tänk hur olika tid kan vara, och hur olika fort det kan kännas som den går fast den inte gör det. En timme, en minut. Ibland märker man knappt någon skillnad. Ibland kan en minut kännas tusen gånger så lång som en timme. Tiden går fortare när man har roligt. Jag förstår inte. Hur kan det gå till? Det känns ofta så. Men jag förstår verkligen inte hur det funkar. Och det där med tid, rymden, vakuum och svarta hål förstår jag inte heller. Jag förstår inte tidens tid. Och jag förstår inte tid.
Jag förstår inte tid.
Kommentarer
Postat av: Mimmi
Intressant inlägg! Kan bara hålla med om att tid är ett mysterium och så är det med det.
Trackback
