... <3 ?

Du ger mig frossa. Du gör mig svag i knäna, i huvudet. Jag saknar dig. Tror jag. Jag har kännt dig i mer än ett år. Första gången jag pratade med dig var på msn sista januari 2007. Tänk att jag kommer ihåg det. Det var i en chatt med massa folk. Sen addade jag dig eller du mig. Och vi pratade typ varje dag. Vi kom fram till att båda älskade Kent. Vi satt på msn och 'sjöng' kenttexter tillsammans. Chans, Utan dina andetag. Jag kommer ihåg att du älskade 747. Jag berättade för dig att jag skar mig. Du sa att om jag gjorde det igen skulle du också göra det igen. Så jag gjorde det inte. Du kallade mig Älskade Panda. Sen skulle vi träffas. Det var nice. Vi hängde på plattan tillsammans ibland. Jag kommer ihåg det. Men vi träffades alltmer sällan, och tillslut träffades vi inte alls. Jag kommer ihåg sista gången jag träffade dig. Ja, jag saknar dig nog. Kommer du ihåg?
En viskning;
- Kommer du ihåg?




Lyssnar stel och fastspänd.
Och när paniken bryter ut ler du svagt och viskar till mig:
Du är värd att dö för.
Men mot gummi, glas och metall betyder ett mirakel inget alls.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0