Förlåt.

Varför är livet så orättvist? Man tror inte att sådant ska hända. Aldrig.
Man är aldrig beredd på det.

Chockad.

Jag vet inte vad jag ska göra.
Och egentligen är det inte alls mig det är synd om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0