Palla rubrik.
En ständig undran: Vad är det för fel på mig?
Jag är äcklig, fet, osocial ibland, påträngande, tjock, ett jävla plåster, fet, brist på självförtroende, alltför självgod, tjock, äcklig och fet typ. That's it.
Vafan. Varför är inte jag värd någonting? Jag är så trött på det. Att tro att man betyder något för någon, och sedan bara falla, och undra hur man kunde vara så dum att man återigen litade på nån.
Inte för att jag tror att Moa läser min blogg, men nu är det över. Du var den som betydde mest för mig, du var min bästa vän. Jag skulle aldrig ha klarat mig utan dig. Du var den som kände mig både i skolan och utanför. Men du, precis som alla andra, lämnade mig. Du vet själv för vem. Jag tänker aldrig mer påstå att du är min bästa vän, för jag vet att det inte är sant. Jag betyder ingenting för dig, det vet jag mycket väl nu. Du ville bara bli av med mig.
En ständig fråga: Varför sa du det inte bara rakt ut?
Du bevisade bara något jag redan visste. Man ska aldrig lita på någon. Därför förlåter jag dig, och erkänner att det inte var ditt fel. Det var mitt fel, bara mitt fel, för att jag återigen visade mig dum och svag nog att lita på nån och älska nån.
Ett ständigt konstaterande: Jag har inget kvar att leva för.
Trots det fortsätter jag, precis som tusentals andra, att klamra mig fast vid livet allt vad jag har. Dumt va? Motsättningar i högsta grad.
Helena, Jessica, Matilda, Moa(L), Olle, Pim, Cecilia, Marianna, Chi, Angie.
Det är er jag andas för.
Vad vore jag utan era andetag?
Ni är nog de enda som faktist orkar lyssna. Även om jag inte vet om jag kan luta mig mot er. Antagligen tappar ni mig efter en alltför lång stund. Och jag vågar inte lita på er. Inte ens på er. Fast jag älskar er.
Ett ständigt behov av svar på frågan: Är jag värd att få leva?
"Forget about the people in your past. There is a reason they didn't make it to the future."
Okänd
shit panda,du vet du borde veta och jag vill att du ska veta att du kan alltid alltid ALLTID luta dig mot mig nar du an vill. sotaste finaste, jag hatar att se att du har den har synen pa allt, att man inte kan lita pa nan eller "vara svag nog" att alska nagon, for jag tror och vet verkligen att man kan det och att vissa verkligen stannar kvar. jag lovar lovar lovar tills jag dor och jag alltid ska finnas dar, nu lovar jag det, aven om du o jag inte ar basta vanner (hoppas att vi ar) sa ska jag alltid forsoka vara till hjalp osv osv. du ar vacker, du ar bra, du ar snall, du ar en bra lyssnare, du har varldens coolaste stil, du vagar saker som inte jag vagar och du ska vara stolt over dig sjalv. riktigt stolt ( dar skulle jag velat svurit for att understryka vad jag vill saga, men jag gillar inte att svara men jag hoppas du fattar anda). panda, du ar underbar och jag saknar dig sjukt mycket. och jag alskar dig mer, mer an du nansin kommer att forsta.
Vetdu, jag älskar dig otroligt mycket, så mycket att jag inte ens förstår det själv. Jag började gråta när jag läste vad du har skrivit, och jag vet inte vad jag ska skriva. Jag skulle vilja skriva allt jag känner men jag kan inte få ur mig det och det skulle ändå inte få plats i hela universum. Jag vet att det kan vara så, men när alla sviker en då är det så svårt att se det. Jag älskar dig för att du faktist bryr dig om mig och orkar lyssna och ta mig på allvar. Jag vet inte vad jag ska säga. Du är nog den som betyder allramest för mig, och ja, du är en underbar vän. Den underbaraste man kan ha.
Älskade Panda,
Jag vet att du och jag inte varit nära varann,
som vi varit nu under lovet och så,
En väldigt lång period.
Så jag förstår om du inte kan lita på mig.
Men vet det här.
Jag lagar dina vingar om du faller,
även om det innebär att jag själv
drunknar för att låta dig andas.
Tack! Du betyder otroligt mycket, och du vet att du alltid kan prata med mig! (Hehe, jag började gråta när jag läste >_____>)
De där två kommentarerna är nog det finaste någon någonsin har skrivit eller sagt till mig.
