SCENEWHORE

Har ni tänkt på hur underligt det är hur fort ens humör kan sjunka från att vara nästan, nästan på topp till noll? Jag satt och var allmänt nöjd med mitt liv. Det var liksom inget särskilt.
Och sen läser jag typ en mening.
Och då, fem sekunder senare, känner jag dunsen träffa hjärtat. Det var så sjukt, obeskrivligt. Jag kände på riktigt hur något stort bara dunsade rakt på mitt hjärta. Jag ville gråta blod.
Usch, vad emo det lät.
Men det är sant. Jag ville spy upp mitt hjärta.

Tankarna kommer och går lite hur de vill i mitt huvud. Tankarna. Jag vet inte om jag vill ha dem eller inte.

Kärlek kan gå och dö. Eller nej. Kärlek kan inte gå och dö. För kärlek har redan gått och dött. Och jag måste erkänna; jag är bara glad för det. Nu slipper jag en stor del av skiten i mitt liv.
Fast.
Kan man vara säker? Kan man vara säker på att all kärlek har gått och dött? Verkligen all. Och jag antar; nej, det kan man väl inte. Som vanligt kan man inte lita på nåt.